Hej fina ni. Hoppas allt är bra med er. Idag är det exakt två veckor kvar till beräknad förlossning. 14 dagar. Kan knappt tro. Jag känner mig förberedd på ett sätt men på ett annat sätt inte alls. Rent praktiskt har vi väl allt klart känns det som. Vi har allt som behövs till bebis ankomst och lite till. Mentalt vet jag inte om jag lika redo. Det är kanske först nu när jag inte jobbar längre som jag har börjat tänka på förlossningen och livet efter på riktigt.

Min primära känsla inför förlossningen är att jag är väldigt taggad, motiverad och verkligen ser fram emot att möta vår lilla tjej. Men det känns ju lite overkligt att det är så snart. Jag funderar mycket på om jag kommer att klara det? På om hon kommer att må bra när det väl är dags? Kommer jag må bra då och efter? Tänk om jag går över tiden, det kan väl vara lite riskfyllt? Tänk om det är fullt på förlossningen i både Malmö och Lund, om vi behöver ta oss ända till Ystad? Kommer man hinna in i tid? Mycket tankar som snurrar men ändå är jag framför allt väldigt exalterad att hon är här så snart. Vill gå in med inställningen “nu jäklar ska jag få ut henne” så tänker jag att jag klarar smärtan bra.

Dessa två veckor som är kvar ska jag fokusera mycket på mig själv, att förbereda mig så mycket jag kan genom att vila, lyssna på kroppen, bara ta del av solskenshistorier och försöka att inte jämföra mig med andra mammor och blivande mammor.

Innan har jag känt att hon nog kommer att komma innan planerat datum, sedan började jag känna att hon skulle komma on time men nu känner jag att jag nog kommer att gå över tiden och det vill jag inte. Ska man ta till sådana där flummiga metoder då för att starta igång “naturligt”? Får väl se. Känner att jag liksom vill ha ut henne nu :). Vecka 39 imorgon, det är galet varmt ute, känner mig trött. Men snart så… snart är hon hos oss <3.

Hej fina. Hoppas ni mår bra. Nu är jag inne i vecka 38 (!!) och min bebis anses vara fullbakad. Dock kan hon ju få stanna inne lite till :). BF är ju den 12 juli. Dags att summera vecka 37 som tyvärr präglats av diverse krämpor.

Mina dagboksanteckningar gravid vecka 37

Jag har gått ner ett halvt kilo den senaste veckan så min totala viktuppgång sedan plus på stickan är nu 9 kilo. Jag har känt mig så himla gravid i vecka 37. Har känt mig väldigt trött, haft ett stort sömnbehov, mina ben och fötter har kunnat svullna upp rejält och boobsen har börjat göra galet ont. Kommer på mig själv med att sitta och ta på dem, även på jobbet ibland haha. Fötterna var så svullna i fredags så de gjorde ont när jag sträckte på dem och böjde dem.

I vecka 37 har jag även mått illa och kräkts en del. Det har sällan att göra med att jag precis ätit utan det kan komma när det var ett bra tag sedan jag åt vilket innebär att det inte finns mycket att kräkas upp. Det är det där trycket upptill som främst orsakar hosta, illamående följt av kräkning. Jag har börjat känna att hon ligger ännu längre ner så kanske är hon nu helt fixerad?

Igår skrev jag ju om att vi åkte in till förlossningen sent på kvällen i tisdags för att undersöka mitt synbortfall och yrsel jag kände tidigare på kvällen. Allt såg ju bra ut och de hittade egentligen inget men sa det kunde bero på vätskebrist, värme eller annat relaterat till det varma sommarvädret vi har nu. Pappa (som är läkare) trodde att det kunde vara någon form av migrän och sådana symtom passar ju in bra på hur jag kände mig.

Noteringar från appen gravid vecka 37

Bebisen är ca 47 cm långt och väger omkring 2,8 kilo. Hjärnan är redo för förlossning och kritiska fasen är över. Blodcirkulationen funkar som den ska och immunförsvaret också och kan skydda barnet från virus, bakterier och sjukdomar utanför magen. Bebisen förbereder sig för förlossning har nu längre aktivitetsperioder och sömnperioder. Mammans mage börjar nu sjunka och andningen kan förhoppningsvis lätta. Det är vanligt att kissa ofta, lite åt gången. Många upplever att det är svårt att sova och kroppen förbereder sig på att kunna vara vaken på natten.

Hej fina. Hoppas allt är bra med er. Igår mådde jag lite konstigt hela dagen. Kände mig inte alls närvarande på jobbet och det var dessutom en väldigt stressig och strulig dag, väldigt jobbigt och extra när man är höggravid (går in i vecka 38 idag) kan jag tänka mig. Direkt efter jobb mötte jag upp Anna för en snabb middag på stan och sedan åkte vi till Emporia för pedikyr. Det var härligt men jag blev rätt andfådd av att bara sitta ner och vi var inte klara förrän vid åtta så jag var galet trött.

Kom hem och la mig på soffan, Carl hade ett sent jobbmöte. Vid halv tio kände jag att jag behövde kräkas vilket jag även gjort flera gånger den senaste veckan på kvällarna. Igår kväll kände jag även att jag hade någon form av synbortfall. När jag försökte läsa sms eller text i en bok/tidning var det vissa fält jag inte alls såg. Det var så på båda ögonen. Jag såg ju, men inte allt. Tänkte att jag det kanske beror på en lång och stressig dag men när jag skulle lägga mig kände jag mig yr och hade fortfarande synbortfall. Vi googlade lite och såg att just illamående sent i graviditeten och även synbortfall kunde vara tecken på havandeskapsförgiftning så Carl ringde faktiskt in till förlossningen och de bad oss komma in på en kontroll.

Vi kom in vid kanske halv elva, det var lugnt på avdelningen så vi slapp vänta innan vi fick hjälp. Fick göra urinprov, kolla blodtryck, lyssna på bebis och mitt hjärta, stämma av fosterrörelser och annat. Allt såg bra ut med både mig och bebis och de gissade att det hela berodde på stress, vätskebrist eller att jag varit ute i sol/värme för länge under dagen. Hade ju mest varit instängd på ett kontor så gissar på stress eller att jag druckit för dåligt. Skönt att allt såg bra ut i alla fall. Det var två sköterskor och sedan en läkare som tittade på mig och jag kunde åka hem igen strax före tolv.

Idag är synen som den ska, illamåendet känner jag av litegrann men det är mest när hon rör sig mycket i magen och att det ät som trångt/ett tryck upptill på magen. Är nöjd med upplevelsen och mottagandet på förlossningen i Malmö vilket känns bra. Det är första gången vi tar kontakt med dem under denna graviditet och jag hoppas att jag får må bra de sista veckorna nu.

Idag är näst sista jobbdagen och vid halv nio på morgonen ska de ha avtackningsfrukost för mig. Tänker att jag jobbar hela dagen idag och även jobbar en del under morgondagen även om det mest kanske blir att packa ihop och stämma av det sista med min vikarie nu dessa dagar. Ha en underbar dag!

God morgon fina ni. Nu vid niotiden ska jag till vårdcentralen för att ta prover för min hypotyreos så har en lite längre morgonstund här hemma. Det blir sista gången jag tar prover innan förlossningen, hoppas allt ser fortsatt bra ut. Sen ska jag ta mig till jobbet för några möten. Får se om jag kanske tar bussen då jag kommer vara sen till första mötet. Tar bussen ibland nu faktiskt. Någon viss sträcka eller hela sträckor. Det beror lite på hur kroppen känns, hur bråttom jag har, hur vädret är. Idag skiner solen så hade varit skönt med en promenad men också viktigt att vara med på de sista mötena innan min föräldraledighet känner jag. Tre jobbdagar kvar.

Igår kväll mådde jag rätt dåligt, kände mig lite konstig hela dagen egentligen. Jag var så galet trött, mådde illa, hade ont i kroppen. Och hon där inne i magen var helt wild and crazy så omöjligt att hitta en skön position att vila och sova i. Jag mådde faktiskt så illa ett tag att jag spydde två gånger, det är liksom sådant tryck upptill. Mår inte illa på det sättet man kanske gör annars utan det är helt enkelt för trångt.

Ikväll ska jag träffa Anna och vi ska på fotvård på Emporia. Mina fötter blir lätt svullna och är verkligen inte i någon bra form överlag så blir perfekt att få dem fixade. Hoppas jag har orken bara då vi inte har fotvårdstid förrän kl 19 hehe.

Ha en underbar dag!

Hej fina. Hoppas allt är bra med er idag. Veckorna flyger fram, det känns som att det var igår jag skrev en sådan här veckouppdatering men tydligen var det en hel vecka sedan och jag går nu in i vecka 37. Dagens notis från appen är “nu kan din bebis komma när som helst”. Nedan en update från vecka 36 och det här med att min bebis kan komma när som helst var något även min barnmorska sa förra veckan.

Mina dagboksanteckningar gravid vecka 36

Jag vägde mig imorse och nu har jag faktiskt gått upp så total viktökning sedan jag plussade visar idag 9,5 kilo. Känner att jag fått in ankgången nu haha. I torsdags var jag hos barnmorskan och allt gick bra. Hon blev faktiskt lite orolig när jag berättade att jag skulle iväg till Båstad och Halland så “nära inpå” att en förlossning faktiskt kan starta så hon skickade med mig lite viktiga papper om jag skulle behöva åka in och föda under helgen. Fast så blev det ju inte. in viktkurva ligger under snittet medan mitt sf-mått ligger över. Stor mage har jag och det känns!

Barnmorskan tyckte att magen sjunkit och att det är lite tidigare än standard och ville dubbelkolla hur hon låg i magen. Hon kallade på en kollega som visade mig in till ett annat rum där jag faktiskt fick ett ultraljud. Ett väldigt snabbt sådant som bekräftade att hon låg “redo” som de sa. Så himla mysigt att få se henne igen, trots att det bara vara typ en halv minut. “Vi får se om vi hinner med fler besök” sa barnmorskan också, har två kvar innan BF men saker kan ju hända både tidigare och efter.

Noteringar från appen gravid vecka 36

Bebisen är ca 47 cm långt och har en vikt på cirka 2,6 kilo. Underhudsfettet har ökat och kroppen är täckt med skyddade fosterfett. Föds hon nu skulle huden vara vit, insmord och kletig av fett. Livmodern känns upp till revbenen och brukar stå som högst denna vecka (kanske ligger jag någon vecka före då jag känner att det lättat nu jämfört med för två veckor sedan). När magen börjar sjunka kommer andningen kännas lättare igen. Det som händer när magen sjunker är att barnets huvud tränger djupare ner i bäckenet.