Hej fina. Hoppas ni mår bra. Här kommer ett väldigt öppet och ärligt blogginlägg. Det har varit en jobbig vecka i mammalivet. Jag var väldigt nervös inför babysimmet som hade premiär i tisdags morse. Det blev tyvärr så illa som jag var rädd för, det var i alla fall min uppfattning. Att jag bara sov två timmar natten innan kan ju ha gjort att det hela kändes ännu värre. Babysimmet började kl 9 och vanligtvis brukar ju jag och Nora sova till typ halv tio så det var lite omställning för oss båda tror jag.
Carl gick med till lokalen och såg till att vi kom in ordentligt och att Nora var lugn och så. Allt gick bra i omklädningsrummet, även att klä på henne badbyxor och duscha med henne för första gången gick jättebra. Vi gick ut till poolrummet, även där gick allt bra till en början. Vi var kanske ett tiotal (?) föräldrar med bebisar som skulle vara med på babysimmet. Läraren var en vikarie. Väl i vattnet kändes det okej till en början, Nora höll sig lugn och jag tyckte det gick bra med henne i vattnet. Sen började själva övningarna och då började det direkt kännas sämre.
Nora var ju yngst/minst av alla och det kändes som att de andra föräldrarna hängde med bättre och var bättre med sina barn än vad jag var. Kände mig skör, som att jag inte var en bra mamma jämfört med de andra som var så duktiga med sina bebisar i vattnet. Det var svårt att hålla rätt grepp (blev i alla fall ”kritiserad” för hur jag höll”) och efter ungefär tio minuter blev Nora ledsen. Kanske var det min osäkerhet men kände mig kritiserad av läraren under största delen av passet. Vet inte om det bara var min uppfattning eller om det objektivt också var så.
Läraren sa att vi kunde gå upp, några minuter tidigare än passet egentligen var. Nora skrek sen oavbrutet i 45 min i omklädningsrummet. Kan säga att jag blev helt slut, det var jag egentligen redan innan själva skrikandet började. När jag kom hem bröt jag typ ihop så Carl fick ta hand om både Nora och mig. Jag sa att jag hellre slänger pengarna det kostar med babysim än går igen. Nu har jag hunnit smälta upplevelsen lite men vi har kommit överens om att vi går dit båda två nästa gång och att Carl får vara med henne i vattnet då. Förhoppningsvis kan jag känna sen att det är mer okej och kunna gå de andra gångerna men vi får se. Man känner sig ju dålig även när man ”ger upp”, egoistisk om man inte fortsätter göra det då det ändå ska vara bra för mitt barn.
Igår var också en riktigt jobbig dag då Nora var väldigt gnällig och arg och ingenting hjälpte kändes det som. Eller första vakna timmen var hon jättelugn. Hann till och med tänka ”klart att vi ska fortsätta med babysim, och varför inte slänga in en anmälan till babyrytmik och dans med bebis också?”. Det varade inte länge. Hon var missnöjd och skrek hela tiden typ. Vid halv fyra hade jag fortfarande inte klätt på mig. Vid fyratiden slutade hon skrika och vi kom ut på en promenad. Hann inte göra mig iordning utan tog på mina största solbrillor och gick och förbeställde en islatte på Espresso House som jag bara liksom kunde plocka upp. Det fick bli dagens lunch.
Idag är Nora världens snällaste bebis <3. Det går upp och ner, man får väl acceptera det. Men ibland är det galet jobbigt. Men oftast fantastiskt att vara mamma <3.
