Jag har gjort slut med en vän

Det var en kul kväll till en början men den slutade i katastrof kan man säga. Tänker inte gå in på detaljer men kvällen slutade med att jag blev lämnad, gick ensam gråtandes igenom Norrköping och fick sova på ett snällt pars (som jag aldrig träffat tidigare) soffa. Nu längtar jag hem till Carl ❤️.”

Det skrev jag i min blogg i december 2016 efter att ha hälsat på en så kallad vän som idag inte längre är min vän. Jag trodde aldrig att jag skulle göra slut med en vän men med den här personen gav jag så mycket och fick ingenting tillbaka så jag var tvungen.

Vi var vänner i ett par år. Jag var ny i stan och vi träffades på jobbet. Såklart att jag var glad över att ha hittat en vän som jag kunde umgås med när Carl var iväg på annat. Som person är jag ofta för snäll, något som hon snabbt kom på att hon kunde utnyttja till max. Vi brukade gå ut tillsammans men det som jag hoppades skulle bli en girls night slutade alltid med att hon till 100% fokuserade på att hitta ragg och totalt sket i mig. Ofta försvann hon utan att säga något. Här nere gick det ju bra, jag kunde ju gå hem. Det hände upprepade gånger att hon gjorde så.

Hon fick mig även att ställa in planer med andra, hon var listig och tryckte alltid på knappar hon visste skulle funka för att få sin vilja igenom hos mig. Jag var dålig på att säga ifrån men även när jag gjorde det sa hon saker för att jag skulle få dåligt samvete och i bästa fall ångra mig.

En gång kom droppen. Hon hade flyttat till en annan stad och jag skulle hälsa på henne. Redan på tåget dit visste jag att det fanns risk att jag skulle bli trött på henne, men jag hoppades att hon förändrats med flytten. Så var det inte. Det blev värre. Vi gick ut för att ha en tjejkväll. Plötsligt är hon borta. Jag försöker sms:a henne, ringa henne men inget svar. Jag hade inga nycklar hem till henne och var beroende av att hitta henne för att ha någonstans att sova. Hon hörde aldrig av sig.

Så precis om jag skrev i mitt blogginlägg slutade det med att jag blev lämnad ensam i Norrköping, i snöstorm och visste inte var jag skulle sova. Jag kände inte till den stan, visste ingen som bodde i närheten. Jag frös, jag grät och kände mig mer ensam än någonsin. Hon svarade mig aldrig men jag träffade en massa snälla människor den natten. Några gav mig deras taxi så jag kunde ta mig till rätt adress där min så kallade kompis bodde. Väl framme kom jag inte ens in i porten. Jag hade tur som träffade hennes grannar i huset intill. Ett par som också kommit hem sent och såg hur ledsen jag var. De bjöd in mig och jag fick sova på deras soffa.

Dagen efter ringer hon och frågar var jag är. Hon släpper in mig och säger “sorry, jag hittade inte dig när jag och XXX skulle dra” (Ett ragg hon träffat). Inget mer.  Jag sa att jag behövde sova. Jag “sov” tills mitt tåg till Malmö skulle gå. Sedan hördes vi aldrig mer. Det var en sådan lättnad att åka därifrån och att bestämma mig för att vänskapen var slut mellan oss.Hon hörde heller aldrig av sig.

Följ:
Share:

Kommentera